När jag var ung refererade man nästan alltid till mig som fakiren. Vad det beror på var det aldrig någon som riktigt gick till botten med, men sannolikt hade det något att göra med att jag stod ut med det mesta; jag kunde springa långa lopp utan att bli särskilt ansträngd, jag hade inget emot att simma i kallt vatten och en boll i huvudet då och då skadade mig inte nämnvärt.

Idag gör jag kanske inte skäl för mitt smeknamn på samma sätt, men kärleken till sport och motion finns kvar. Hälsa är ett av de minnen jag känner varmast för, och det är vad den här sidan handlar om.

God läsning!